Har känt mig som en zombie hela dagen idag, och jag grät hela vägen hem från bussen. 
Ville bara skrika rätt ut - få ut frustrationen, kärleken, sorgen, saknaden och hatet på något sätt.
Det gör bara så ont ibland - minnen som tränger sig på, och gamla känslor som trillar in. 

Åh, vad jag saknar dig, min fina Ellinore. Ezzie. Ezz.
Jag saknar dig så mycket att det gör ont att andas när jag tänker på det, särskilt när allt annat trillar omkull runt omkring. Jag saknar dig, min ständiga mur. Jag saknar alla dina tröstande ord.
Det känns så overkligt egentligen, att jag sitter här - fyra år äldre än du någonsin kommer att bli.
Åh vad jag saknar dig, min glitterängel.

Det är frustrerande också. Jag vet inte vad jag ska säga, jag kan inte få ut orden som beskriver hur ont det gör.
Som om händer gräver omkring inuti mig.

Du kommer alltid vara min glitterängel, finaste.
Det är synd att du fick vingar bara.

RIP