( Adept – At Least Give Me My Dreams Back, You Negligent Whore! )

Jag gillar egentligen inte smileys.
De försöker bara bevisa att man mår bra, fast man kanske inte gör det.
Gör att det är lättare att låtsas.
Fast det är ju inte så bra för någon som kan låtsas hur bra som helst, men försöker sluta?
Sluta tro på älvor.
Nej, för älvor finns, men ni fattar poängen, vavava?

Vet ni?
Jag känner för att rada upp massor av saker jag tycker om, eftersom det bara känns som att jag klagar hela tiden!

Musik. Harry Potter. Tom Felton. Alan Rickman. Ralph Fiennes.
Stephanie Plum. Narnia. Sagan om ringen. Star Wars.
Hanna Wähl. Sebastian Hansson. Ellinore Fredriksson.
World of Warcraft. Allting som trycker ned på Twilight. Bye Bye Kitty.
Perversa skämt. "Kvinnor hör hemma i köket"-skämt. Pokémon.
Korrekt grammatik. Folk som kan stava. Logiken i matematik.
Skinnyjeans-dansen. Nytvättade jeansleggings-dansen.
Färgglada sjalar. Orginella t-shirts. Disney. Svampbob. Slampbob. Mys.
Pussar. Kramar. Sexiga underkläder. Potterheads. Mysiga lakan.
Sprakande brasa. Levande ljus. Fingervirkning. Nya böcker. Cupcakes.
Regnbågar. Bögar. Nyvässade pennor. Regn. Nyklippt gräs.
Nagellack. Nyinköpta kläder. Att uttala ord fel. Fina gardiner.
Endorfiner. Fotografering. Att mobba Twitards.
De där dagarna med bästa vännen, då man gör absolut ingenting.




Det finns mycket fint i världen som jag glömmer att nämna, helt enkelt.

Puss.
<3