She's a good girl, crazy 'bout Elvis.

( John Mayer – Free Fallin' - Live at the Nokia Theatre )


Jag orkar inte. Jag vill inte.
Jag vet inte vad jag ska göra.
Varför ska allting vara så komplicerat?
Varför kan vi inte fortsätta vara småbarn, och leka i sandlådan hela dagarna?
...även om jag lekte riddare i skogen, eller samuraj på trampolinen. Men det har inte med saken att göra.

Varför kan inte livet fortsätta vara vackert? Varför kan man inte fortsätta springa på ängar, och låtsas att man är fri från allt? Att man kan springa ifrån vem som helst.
Det kanske är därför jag inte mår bra på vintern.
Jag kan inte springa när det blir för mycket. Jag kan inte springa ifrån problemen.
Nu måste jag ta tag i dem istället, och jag vet inte om jag är redo för det. Jag vill att allting ska vara okomplicerat. Som när man var liten. När lycka var att få en kaka efter maten.

Äsch. Det är bara förvirringen som pratar. Den där delen av mig som inte vet vad hon vill,
som vill nynna på barnprograms-musik, och låtsas att allting är perfekt.
Fast egentligen är det ju inte det.

Varför är du så dum ibland?
Jag fick ju aldrig det där avslutet som jag behövde,
och nu håller jag på att drunkna i gamla känslor.
Sådana som jag tryckt undan, men som bubblar upp till ytan nu.
Jag älskar ju dig - men det kan inte du förstå.
Jag betydde väl aldrig någonting för dig?

Har du någonsin undrat vem som skulle gråta på din begravning?
Jag skulle. Det lovar jag. Jag lovar. Jaglovarjaglovarjaglovar.
Jag skulle inte vilja, men jag skulle inte kunna låta bli.
För jag älskar ju dig. Men jag blir så arg på dig.
Om du var en tjej skulle de kalla dig 'hora'.
Det är vad du är. En hora. Du hoppar ju från tjej till tjej.

Jag hade nästan bestämt mig.
Men nu har jag ångrat mig igen.
Jag klarar inte av den här berg-och dalbanan som är du.
För i så fall får jag väl en månad, innan du hoppar vidare?
Som en gräshoppa. Eller en kängru.

Varför duger inte jag.
Kanske ska jag lyssna på låttexter,
och fatta att jag inte är bättre.

Am I not pretty enough? Is my heart to broken?
Do I cry too much? Am I too outspoken?
Don't I make you laugh? Should I try it harder?
Why do you see right through me?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0