( Andreas Grega – Världen är elak )


Jahapp.
Nu har det gått ytterligare ett år. Det blir tre idiotiska år, allt som allt.
Tre år när jag har varit löjligt lycklig, och löjligt ledsen.
Tre löjliga år.
Jag saknar dig fortfarande väldigt ofta,
min glitterängel,
men jag blir inte ledsen längre.
Jag blir nästan glad istället,
när jag tänker på det där sättet du log på när du höll tillbaka ett skratt.
Hur du kallade mig för "din lilla eskimå" ibland.
Det var så larvigt.
Vi var så larviga.
Det var du som gav mig barndomen tillbaka,
så puss för det.

Du finns i mitt hjärta förevigt,
min glitterängel. Min ängel utan vingar. Som har fått vingar nu.
♥