( Markus Krunegård – Samma nätter väntar alla )

Ibland känner jag mig som en ballong, och ibland som en sten.
Vissa dagar vill jag fyllas av luften, och sväva mot molnen.
Ibland känner jag att jag klarar allt,
att jag kan sväva ifrån alla problem.

Vissa dagar tränger sig kylan på, och jag faller. Faller mot marken.
Iblank känner jag mig liten och obetydlig,
och som att världen bara finns för att förstöra mig.

Oftast känner jag mig som en sten, faktiskt.



Länge sedan nu. Älskar dig, Mårten <3