Din önskan blev sann. Du somnade förevigt och jag saknar dig ibland.
Bara för att det är fint.

Åh!
Jag fattar ingenting.
Jag älskar dig, jag hatar dig.
Jag saknar dig. Jag glömmer dig.
Jag hatar att jag älskar dig,
saknar dig och glömmer dig.

Varför blev det så här? Varför duger jag inte?
ÅH!
Du höll ju alltid på och propsade på att jag är så speciell.
Att du älskar mig.
Att du inte kan leva utan mig.
Och nu vill du inte ens veta av mig.
Vad gjorde jag fel?

Varför duger jag inte?