Trevlig överraskning härva!
Hittade en fin affisch som jag hade på väggen när jag var liten. Favorit i repris ♥
Alltså åhhhh ♥
Darren Criss är väldens finaste ♥ Nu ska jag fortsätta glo på AVPM.
Crycry
Tönt, jag vet.
It started as a book,
that became a movie.
A personal obsession.
A personal obsession.
A phenomenon.
My childhood.
A part of me I'll never forget.
It became and era,
My childhood.
A part of me I'll never forget.
It became and era,
that's now ending.
It's been responsible for a lot of my laughs,
It's been responsible for a lot of my laughs,
my tears.
It was my guide through the tough times,
It was my guide through the tough times,
gave me all the right answers.
It taught me so much about life,
It taught me so much about life,
and how to live it.
What was important.
So lets dedicate this to the amazing
Harry Potter series
and to the one who made it all happen,
What was important.
So lets dedicate this to the amazing
Harry Potter series
and to the one who made it all happen,
Joanne "Kathleen" Rowling.
Don't you ever wonder what will happen when it ends?
Nu var det alltså över. 100% över. Nu finns det ingenting mer att längta till.
Filmen var fin. Jättefin, faktiskt. Helt fantastisk, och jag grät så att jag fick svarta maskararänder över hela ansiktet. Jag grät, och hatade att det var slutet. The end of an era.
Och nu är jag hemma igen, i mitt eget rum, framför min egen dator, och vet inte riktigt vad jag kan skriva för att förklara känslostormarna som driver omkring inom mig. För allting känns alldeles upp-och nedvänt just nu - alldeles konstigt. För jag vet inte vad det finns att längta till. Att spendera de närmaste åren på ett kasst gymnasium, utan Harry Potter att drömma om.
Harry Potter har varit en så stor del av mitt liv - jag kommer allvarligt inte ihåg en tid då Harry Potter inte fanns där. För serien har stannat troget vid min sida i över tio år - presenterat mig för fantastiska karaktärer som jag kan älska gränslöst, och alltid varit en tröst när allting annat ramlat omkull. Någonting tryggt och välbekant att sluta in sig i.
Jag vet inte ens vad jag babblar om. Jag vet inte hur jag ska säga för att ni ska förstå hur jag känner - hur sorgsen jag känner mig.
This is the last call, this is the final song.
This is last goodbye, so give up if you can.
Let me hear you now, sing it out loud and proud.
No more tears will fall cause together we are strong.
Tack, J.K. Rowlingt, för att du gav mig en så vacker barndom - för att du lärde mig så mycket om vänskap, kärlek och mod. För att du lärde mig om rätt och fel, och för att du gav mig massor av fina citat att placera i livet.
Tack för att du gett mig någonting att leva för ibland.
Men, som en vis man en gång sa:
It does not do to dwell on dreams and forget to live.
Mischief Managed.
Filmen var fin. Jättefin, faktiskt. Helt fantastisk, och jag grät så att jag fick svarta maskararänder över hela ansiktet. Jag grät, och hatade att det var slutet. The end of an era.
Och nu är jag hemma igen, i mitt eget rum, framför min egen dator, och vet inte riktigt vad jag kan skriva för att förklara känslostormarna som driver omkring inom mig. För allting känns alldeles upp-och nedvänt just nu - alldeles konstigt. För jag vet inte vad det finns att längta till. Att spendera de närmaste åren på ett kasst gymnasium, utan Harry Potter att drömma om.
Harry Potter har varit en så stor del av mitt liv - jag kommer allvarligt inte ihåg en tid då Harry Potter inte fanns där. För serien har stannat troget vid min sida i över tio år - presenterat mig för fantastiska karaktärer som jag kan älska gränslöst, och alltid varit en tröst när allting annat ramlat omkull. Någonting tryggt och välbekant att sluta in sig i.
Jag vet inte ens vad jag babblar om. Jag vet inte hur jag ska säga för att ni ska förstå hur jag känner - hur sorgsen jag känner mig.
This is the last call, this is the final song.
This is last goodbye, so give up if you can.
Let me hear you now, sing it out loud and proud.
No more tears will fall cause together we are strong.
Tack, J.K. Rowlingt, för att du gav mig en så vacker barndom - för att du lärde mig så mycket om vänskap, kärlek och mod. För att du lärde mig om rätt och fel, och för att du gav mig massor av fina citat att placera i livet.
Tack för att du gett mig någonting att leva för ibland.
Men, som en vis man en gång sa:
It does not do to dwell on dreams and forget to live.
Mischief Managed.
Harry Potter and the Deathly Hallows Part II
Imorgon smäller det. Imorgon är det över.
Ledsen och taggad på samma gång? Jag i ett nötskal.
Ledsen och taggad på samma gång? Jag i ett nötskal.
Wrock/Wizrock/Wizard Rock
Nu är det såhär då, vilket alla Harry Potter nördar redan vet, att det finns ett helt genre med musik inspererat av Harry Potter serien. Är inte det bland det coolaste som finns? Tycker jag i alla fall.
Men en sak som är lite speciellt med wizrock (som jag föredrar att kalla det - kan även benämnas wrock eller wizard rock) är att inget band är det andra likt, och några låtar kan vara helt olika men ändå staplas i samma genre. Det kan vara akustiskt, techno eller "vanlig" rock (elgitarr, bas, keyboard och trummor, typ). Och en stor det aw wizrocken är mest bara folk som har dåliga inspelningar hemma i sovrummet, vilket jag knappt klarar av att lyssna på.
Men jag tänkte dra lite exempel dååå... (Och det första/kanske andra är även okej att lyssna på även om man inte är Potterhead som jag :>)
Ministry of Magic är ett wizrockband som funnits med rätt länge nu, haha. Flera år i alla fall, och de en del musik som den här - som man kanske inte ens behöver vara en Harry Potter nörd för att tycka om, eftersom låten är lite catchy utan att man bryr sig om att gråta för att den handlar om när Ron lämnade Harry och Hermione.
Och så är det ju bra kvalitet på ljudet, och de har genomtänkta musikvideos. Bandet består av fyra killar som uppenbarligen kommer bra överrens, och som alla också har separata musikkarriärer (till exempel Luke, som är tillsammans med Kristina Horner från ett annat wizrockband (The Parselmouths), och de har tillsammans ett... Nördband som heter ALL CAPS, som inte har någonting med Harry Potter att göra.
Oliver Boyd and the Remembralls är också ett band som varit med i leken länge. De kör mer på ganska avskalade låtar - en gitarr och ett piano, typ. Det som fångat många med det här bandet, är deras genomträngande texter. Den här låten, till exempel, handlar om när Harry vet att det är hans öde att dö för att rädda andra, så han går ut i skogen för att möta Voldemort. Och jag gråter fortfarande varje gång jag hör den. Särskilt vid orden "Mum I'm coming home, home to you". Då sitter jag med tårar i ögonen och sjunger med, med sprucken röst.
Mer känslomässigt band, alltså. Fast så är det ju så att det inte är ett band utan bara en artist - vars riktiga namn är Christian Caldeira. Duktig kille med skön röst i alla fall.
Det finns en hel del som liknar det här också - parodier på andra låtar.
Andra exempel: Here (in your car) - Ministry of Magic, Apologize - Ministry of Magic,
Vi avslutar med lite Draco and the Malfoys, vilket är... Ja. Ljudinspelningen har ju inte haft bästa kvalitet kanske, ganska menlös musik över huvud taget, även om det här är bra ljud i jämförelse mot många andra band. Det som dock gör Draco and the Malfoys värt att lyssna på är deras hysteriskt roliga, elaka texter. Till skillnad från de tidigare exemplen så har Draco and the Malfoy's låtar sällan en speciell händelse i fokus, utan de bara pratar om att Draco är ond och Harry är god och Draco hatar Harry, typ.
Men en sak som är lite speciellt med wizrock (som jag föredrar att kalla det - kan även benämnas wrock eller wizard rock) är att inget band är det andra likt, och några låtar kan vara helt olika men ändå staplas i samma genre. Det kan vara akustiskt, techno eller "vanlig" rock (elgitarr, bas, keyboard och trummor, typ). Och en stor det aw wizrocken är mest bara folk som har dåliga inspelningar hemma i sovrummet, vilket jag knappt klarar av att lyssna på.
Men jag tänkte dra lite exempel dååå... (Och det första/kanske andra är även okej att lyssna på även om man inte är Potterhead som jag :>)
Ministry of Magic är ett wizrockband som funnits med rätt länge nu, haha. Flera år i alla fall, och de en del musik som den här - som man kanske inte ens behöver vara en Harry Potter nörd för att tycka om, eftersom låten är lite catchy utan att man bryr sig om att gråta för att den handlar om när Ron lämnade Harry och Hermione.
Och så är det ju bra kvalitet på ljudet, och de har genomtänkta musikvideos. Bandet består av fyra killar som uppenbarligen kommer bra överrens, och som alla också har separata musikkarriärer (till exempel Luke, som är tillsammans med Kristina Horner från ett annat wizrockband (The Parselmouths), och de har tillsammans ett... Nördband som heter ALL CAPS, som inte har någonting med Harry Potter att göra.
Oliver Boyd and the Remembralls är också ett band som varit med i leken länge. De kör mer på ganska avskalade låtar - en gitarr och ett piano, typ. Det som fångat många med det här bandet, är deras genomträngande texter. Den här låten, till exempel, handlar om när Harry vet att det är hans öde att dö för att rädda andra, så han går ut i skogen för att möta Voldemort. Och jag gråter fortfarande varje gång jag hör den. Särskilt vid orden "Mum I'm coming home, home to you". Då sitter jag med tårar i ögonen och sjunger med, med sprucken röst.
Mer känslomässigt band, alltså. Fast så är det ju så att det inte är ett band utan bara en artist - vars riktiga namn är Christian Caldeira. Duktig kille med skön röst i alla fall.
Det finns en hel del som liknar det här också - parodier på andra låtar.
Andra exempel: Here (in your car) - Ministry of Magic, Apologize - Ministry of Magic,
Vi avslutar med lite Draco and the Malfoys, vilket är... Ja. Ljudinspelningen har ju inte haft bästa kvalitet kanske, ganska menlös musik över huvud taget, även om det här är bra ljud i jämförelse mot många andra band. Det som dock gör Draco and the Malfoys värt att lyssna på är deras hysteriskt roliga, elaka texter. Till skillnad från de tidigare exemplen så har Draco and the Malfoy's låtar sällan en speciell händelse i fokus, utan de bara pratar om att Draco är ond och Harry är god och Draco hatar Harry, typ.
"My dad's always there to open all my doors,
you have to call a patronus just to catch a glimpse of yours."
Haha. Detta band består av två bröder som i princip bara lekte runt och hade roligt och sedan insåg att folk tyckte om det de gjorde. Bandet är även bästa vänner med ett annat wizrockband, som ironiskt nog är Harry and the Potters, och de brukar turnera tillsammans.
Töntchey, jag vet, men jag kände för att lägga ut lite wizrock här :$ Och jag tänkte vara snäll och lägga det här inlägget i Harry Potter kategorin istället för musikkategorin :>
Och så kan jag egentligen inte särskilt mycket om wizrock eller de här banden, så man ska kanske inte lita på allt jag säger, haha.
Haha. Detta band består av två bröder som i princip bara lekte runt och hade roligt och sedan insåg att folk tyckte om det de gjorde. Bandet är även bästa vänner med ett annat wizrockband, som ironiskt nog är Harry and the Potters, och de brukar turnera tillsammans.
Töntchey, jag vet, men jag kände för att lägga ut lite wizrock här :$ Och jag tänkte vara snäll och lägga det här inlägget i Harry Potter kategorin istället för musikkategorin :>
Och så kan jag egentligen inte särskilt mycket om wizrock eller de här banden, så man ska kanske inte lita på allt jag säger, haha.
...och det är lite sorgligt hur mycket underbar wizrock som finns där ute som jag inte har hittat än.
Kbry.
Just nu känns det som att någonting inom mig har hamnat på sniskan. Allting känns fel och världen bara snurrar omkring.
Självklart pratar jag om Harry Potter, jackass.
Det är som att jag precis insåg att det snart är över. Att den sista filmen snart kommer vara över, och att det inte längre finns någonting att längta till. Det är som att en del av mig är påväg att dö, en hel process.
Jag vet att de flesta av er förmodligen tycker att jag är löjligt överdramatisk, och förmodligen suckar och skakar på huvudet. "Tönt", kanske ni tänker. Men jag är tönt ibland - och goddamn stolt över det.
Harry Potter har varit en del av mitt förflutna, hela min barndom. Jag har så fina minnen - böcker som lästes högt av pappa, som sedan smyglästes när alla lampor var släckta. Stoltheten som brann inom mig när jag såg Chamber of Secrets på bio och "inte ens blev rädd". Tårarna som rann över kinderna när alla de där underbara karaktärerna, människorna som J.K. Rowling skapat åt oss, föll mot marken. Skratt och tårar som fallit till ljudet av helt fantastisk wizrock - musik som skapats av människor som har en likadan intensiv kärlek som jag. Vi delar alla någonting. Och även om vi inte känner varandra, aldrig har träffats, så hoppas jag att vi kan sitta i olika biosalonger över hela världen, skratta och gråta, och dela den här sista händelsen i en del av oss själva.
Två bilder tagna av mig.
Tack för att jag fått dela någonting så vackert med er.
♥
Självklart pratar jag om Harry Potter, jackass.
Det är som att jag precis insåg att det snart är över. Att den sista filmen snart kommer vara över, och att det inte längre finns någonting att längta till. Det är som att en del av mig är påväg att dö, en hel process.
Jag vet att de flesta av er förmodligen tycker att jag är löjligt överdramatisk, och förmodligen suckar och skakar på huvudet. "Tönt", kanske ni tänker. Men jag är tönt ibland - och goddamn stolt över det.
Harry Potter har varit en del av mitt förflutna, hela min barndom. Jag har så fina minnen - böcker som lästes högt av pappa, som sedan smyglästes när alla lampor var släckta. Stoltheten som brann inom mig när jag såg Chamber of Secrets på bio och "inte ens blev rädd". Tårarna som rann över kinderna när alla de där underbara karaktärerna, människorna som J.K. Rowling skapat åt oss, föll mot marken. Skratt och tårar som fallit till ljudet av helt fantastisk wizrock - musik som skapats av människor som har en likadan intensiv kärlek som jag. Vi delar alla någonting. Och även om vi inte känner varandra, aldrig har träffats, så hoppas jag att vi kan sitta i olika biosalonger över hela världen, skratta och gråta, och dela den här sista händelsen i en del av oss själva.
Låt oss dela all den här kärlek och sorg, gråta tillsammans och mentalt hålla varandras händer. Låt den här sista stunden bli verkligt magisk. Låt oss lova oss själva att den här delen av våra liv aldrig kommer glömmas bort, och aldrig kommer sluta behandlas med samma kärlek och omsorg.
Låt oss fortsätta skriva fanfics och musik.
Låt aldrig J.K. Rowlings fantastiska gåva till oss dö bort.
Låt oss fortsätta skriva fanfics och musik.
Låt aldrig J.K. Rowlings fantastiska gåva till oss dö bort.
Två bilder tagna av mig.
Open at the close - Oliver Boyd and the Remembralls och The Wizarding World of Harry Potter.
Tack för att jag fått dela någonting så vackert med er.
♥
